söndag 24 mars 2013

Ystad Rules

Nyårsafton-syndromet:  Du har gått och laddat för något i en evighet, haussat upp evenemanget så till den milda grad att det ska relativt mycket till för att du inte ska bli sjukt besviken.

Eftersom jag har jobbat ca 90% av alla nyårsaftnar sedan min artonårsdag skiter jag blankt i den typen av kvällar. Något jag inte skiter i är whiskyprovningar med världens bästa whiskyblender, i sällskap av världens bästa tjej, på ett ställe som jag redan tycker väldigt mycket om.

Så ja, ända sedan jag fick reda på att jag skulle besöka Ystad Saltsjöbad för en provning, och därefter middag, med Richard Paterson från Whyte&Mackay har jag gått omkring och plågat min omgivning med tjat om hur coolt det skulle bli.
Ännu värre har det varit inuti mitt eget huvud: Jag har haft så höga förhoppningar på detta evenemang att jag nog innerst inne var säker på att bli besviken, såvida inte Salma Hayek red in på scenen på en enhörning iförd MFF-färgat raffset och serverade folkmassorna kvalitetswhisky ur naveln, medan Richard Paterson lyfte upp mig på sina axlar och utropade mig till hans tronföljare.

Men nej, jag blev inte ett dugg besviken, tvärtom...

Så här gick det till: Någon dag innan evenemanget började det viskas om att en snöstorm var på väg mot Skåne. Alltså, inte en liten klassisk skånsk snöstorm som får hela landskapet att stanna upp, utan en episk, apokalypsartad Hollywood-variant som skulle dräpa kvinnor och barn, fälla träd och ödelägga infrastrukturer livet ut.
Givetvis skulle stormjäveln komma natten till tisdag och fortsätta under dagen, när vi skulle köra ner till Ystad, och givetvis skulle den vara som värst just där vi skulle köra.
Jag sade hela tiden till Mia att det inte var någon fara, blev det inställt så blev det och det var inte så mycket vi kunde göra åt saken.
Men inne i mitt söta huvud ringde panikens klockor. Vad fan? Blir det inställt så river jag personligen hela Ystad Sandskog i besvikelse...

Men dagen kom och det såg inte så farligt ut. Så vi körde. Under hela resan kände jag mig som killen i det franska socialrealistiska dramat La Haine från 1995 (Se den, den är fantastisk fast den inte handlar om whisky) som faller ned för ett höghus och hela tiden upprepar för sig själv "hittills har allt gått bra..."

Och så kom vi fram! Helskinnade och efter att bara ha sett en endaste liten olycka på vägen. I receptionen (fantastiskt bemötande för övrigt, mer deskpersonal av den kalibern och gladare människor världen över.) fick vi reda på att smakningen skulle bli av samt att våra betalningar fans registrerade precis som de skulle. Friktionsfritt med andra ord och nu var det bara allt annat som kunde gå åt helvete och göra vår mitt i veckan-helg till ett fiasko.

I takt med att tiden gick började jag så smått tro att fiaskot skulle utebli: Den vackra omgivningen, kontrasten mellan kylan, snön, det piskande havet utanför och värmen och den behagliga inredningen inomhus (när jag besöker hotell och restaurangdelen av Ystad Saltsjöbad får jag ibland kämpa  för att inte tro att jag är Hercule Poirot som ska lösa en mordgåta på ett litet badhotell i Hastings 1935) är en fantastisk början på vilket evenemang som helst.

Sedan gick kvällen "från klarhet till klarhet", med allt från välkomsttal av suveräne VD´n Anders Nilsson och en av Sveriges största whiskyauktoriteter Mikael Lundén, till upptäckten att de sex utlovade whiskysorterna vi skulle prova i själva verket var åtta och dessutom av högre kvalitet än vi någonsin vågat tro. Whiskyn förtjänar naturligtvis sitt eget inlägg. Det kommer efter det här.

Dessutom var Richard Paterson på plats. När han väl satte igång med att hålla låda visste jag att det skulle bli en fantastisk kväll.
Han startade med en anekdot från sin bok "Goodness Nose" (om hur det gick till när han först började lära känna den ädla drycken whisky som åttaåring och fick en smäll i bakhuvudet av sin pappa för att han inte tog det på allvar) och fortsatte via en liten historielektion i whisky, till hur man korrekt tittar, doftar och smakar på whisky, till små masterclasses i bland annat Jura och Dalmore whisky.

Jag ska inte fördjupa mig allt för mycket, eftersom ni som läser detta får skylla er själva som inte var där. Bättre lycka under 2014.
Men jag kan säga så mycket som att efter att ha lyssnat på honom i tio minuter var jag så lycklig att jag inte ens hade blivit besviken om han hade avslutat evenemanget där och då. Det var nämligen, för mig redan skyhögt över förväntan.

En liten intim middag därefter gjorde ju knappast saken sämre. Att både mat och dryck höll toppklass gjorde det ännu bättre. Stimulerande middagssälsskap gjorde det hela ännu bättre. Underbart brokig skara vid middagsbordet, med passion (för de flesta) och nyfikenhet (för alla) för whisky, som gemensam nämnare.

Därefter ett besök i baren tillsammans med middagsdeltagarna. Fantastiskt att få sitta och småsnacka med människor som kan så enormt mycket och har en så stor passion för whisky. Får mig att känna mig som en riktig amatör, men får mig även att känna lycka över att ha så mycket kvar att lära.

För vissa saker är roliga att lära sig!

Jag visste redan när jag gick och lade mig på kvällen att vår lilla resa var en gigantisk succé och att jag skulle vårda minnet av den ömt i mitt kvartssamiska hjärta i resten av mitt liv, även om vi hade blivit väckta klockan fem nästa morgon, med en trumpetrevelj, en pungspark och en panerad disktrasa till frukost.

Men nu har jag ju besökt Ystad Saltsjöbad förr, så jag visste vad som väntade: En fantastisk frukost i vacker miljö, ett överdrivet intag av Ägg Benedict från min sida (tre stycken, jag är både stolt och äcklad), och en härlig dag av avkoppling tillsammans med mitt hjärtas dam på en lugn, lyxig spaavdelning.

Ystad Saltsjöbad, Interbrands och Richard Paterson och Mia,  tack för en fantastisk upplevelse! Om jag inte för en retoaktiv infarkt av Ägg Benedict frossan hoppas jag på denna kombo igen. Snart som fan.

För övrigt ämnar jag hädanefter avsluta så många meningar som möjligt med frasen "precis som när jag stängde baren i Ystad med Richard Paterson"

Ystad Saltsjöbads New Haven- inspirerade kurortsstuk får folk att bete sig ovanligt civiliserat och kultiverat. På ett ställe med sämre atmosfär hade Mia gjort dessa moves med foppatofflor på och en snus under läppen.


Två garantier för succe: En extravagant whiskyblenderlegend och en   VD som funnit den perfekta balansen mellan stora gester och blygsam, personlig aproach.


Just när det kändes som en helt fulländad whiskysmakning kom en snubbe in och spelade säckpipa. Och  så blev smakningen fulländad.


Det finns inget dåligt väder, bara bättre och sämre platser att spendera en ledig onsdag. YSB får nog räknas till en av de bättre...


Vart ska man tänka över gårdagens strapatser om inte i en varm utomhuspool?


En sak vågar jag nästan lova: Om någon lärare hade kunnat fängsla mig som Richard Paterson gjorde hade jag  varit hjärnkirurg idag. Eller astronaut. Eller Masterblender...

Inga kommentarer: